Vet inte om man ska skratta eller skrika vissa stunder. vi bor 5, snart kanske 7 st ungdomar under samma tak. vi är 15-18 år gamla utan någon vuxna (jag räknar inte oss som vuxna). det är allt annat än lätt, det kan jag lova er! men samtidigt så har vi grymt kul tillsammans! många kvällar skrattar vi så att tårarna rinner, ser på film tillsammans, spelar kort eller bara umgås. jag har tur. jag bor tillsammans med fantastiska människor som vet hur man trycker på alla knappar för att det ska bli en explosion samtidigt som de vet exakt vart gränsen går. det finns alltid någon som kan lugna och trösta och jag är inte ensam.
köket och tvättstugan är äntligen klara! nästan alla förstår hur spisen och micron fungerar... jag har turen att bo i ett enkel rum, och tro mig, det är grymt skönt att vissa dagar bara kunna stänga in sig själv! vi är ett experiment, och enligt mig går experimentet ganska bra! inget har brunnit, huset står kvar och alla lever. det enda jag kan sakna är wifi! fast vi blir mer sociala när köket är det enda rummet som har wifi så jag ska väll inte klaga. vi bor 2 minuter från stallet, har bästa utsikten på tävlingar och ännu så trivs vi ganska bra. det blir mycket trav och nyheterna (så går det när det är Atg live, svt1, svt2, kanal 4 och 6an som finns på tv:n) men i gengäld så blir vi väldigt allmänbildade!
Att bo på ett elevhem är en prövning hela tiden. vi lär oss leva med personer som har lika stora åsikter om allt om inte större än oss själva. vi lär oss att leva med andra personer som inte är familjen. jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara för er hur det känns att bo här och hur vi har det, men vi lever och vi har det bra!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar